Ge mig nya fotspår att gå i

Är det bara jag som för det mesta bara sitter hemma med en tom känsla i magen och inte har en aning om hur jag ska bli av med den?
För att vännerna man tillslut har hittat och börjat lita på bara glider iväg.
Jag mår illa av bara tanken på att träffa folk ibland. Och jag tar inte tag i någonting längre. Jag fixar det ena och det andra när jag väl orkar, bara för att sen upptäcka att jag har gjort det i onödan pga att det jag skulle ha det till har varit för länge sen.
Ska jag vara ärlig vill jag inte ha en omstart. Jag har haft lite för många sånna det senaste året.
Jag sa det redan i början av februari och jag säger det igen; 2008 suger rent ut sagt i allmänhet. Tre (alternativt fyra) personer jag har haft någon typ av kontakt med har dött iår. Jag har förlorat en del vänner - men även hittat massor av nya (vilket tillhör den bra delen).
2008 kan sticka upp något och ge mig ett nytt härligt år att jobba med. Inga dödsfall den här gången, tack så mycket.

People never change

Du ska inte för en enda djävla sekund tro att jag bryr mig om dig längre.
Du är som död för mig. Jag dödförklarade dig redan igår.
Jag fattar inte hur du VÅGAR efter allt du har gjort - framför allt inte efter gårdagen, skriva och be mig rädda dig en gång till.
OCH HUR FAN HAR DU MAGE ATT SÄGA TILL DIN FAMILJ ATT JAG TRACKASSERAR DIG?!
Mig har du skrämmt för sista gången.
Och ska jag vara ärlig skiter jag fullständigt i om mina sista ord till dig blir "du äcklar mig".
Du är inte värd mer än så.

We'll make it trough, we have to

Jag sitter uppkrupen på en stol i mitt kök som för tillfället är helt nersläckt, lyssnar på världens vackraste pianostycke och undrar hur du kan vara så djävla sjävisk.
Imorgon klockan 3 får jag reda på om du fortfarande lever eller inte.
Jag hoppas att det bara är ännu ett tomt hot, men innerst inne vet jag nog att det är över nu.
Du var så lugn. Du lät så nöjd, som om du äntligen visste att allting skulle bli bra. Du har tillochmed skrivit ett brev. Du var glad över att du hade betalt alla skulder och räkningar.
"Jag lämnar ingenting efter mig som kan skapa problem för någon annan." sa du samtidigt som du suckade tillfredsställt.
- Och Tina - det är inte ditt fel. Jag har tänkt på det här ett tag nu, och det ska bli så skönt.

Jag tänker inte fälla en enda tår förren jag vet med säkerhet. Men fyfan vad svårt det är just nu att hålla det löftet till sig själv.
Och jag är så rädd för att du ska blekna bort. Att alla minnen försvinner, att du tillslut inte är någonting annat än en svag skugga i mitt bakhuvud. Du förändrade mig och gjorde ett avtryck - ett avtryck som jag inte vill glömma bort. Hur illa du än betedde dig.

I övrigt har saker varit bra.
Eller, Quilla avlivades 9/12 kl 17.30
Det var mindre bra. Men hundar dör dom med tragiskt nog.
Helgen har annars spenderats med en väldigt bra pojke som jag tycker väldigt mycket om.


"You’re never going to be the same person you are right now."

Press delete

Jag har aldrig önskat någonting så starkt som nu.
Jag vill radera 8 månader ur mitt liv - går det?


jag vill inte ha "jag älskar dig"-sms mitt i natten.
Det gäller inte längre, var det då så fruktansvärt jobbigt att låta bli att skriva det?
Jag var väl dum nog att tro att det här skulle gå helt smärtfritt.
Men hey, man är väl blond av en anledning (Inget personligt blondiner).
Jag vill ingenting hellre än att ha dig ut ur mitt liv. MÅSTE du då vara otrevlig och skapa bråk istället för att bara glömma och låta det vara?
Ut ur mitt huvud och stanna ute. Jag vill inte ha dig här någonsin mer.

Och bli nerslängd för trappan är väl en kul sysselsättning på tisdagar?
Min så kallade bror tyckte tydligen att jag förtjänade det.
Där fick man för att man var trevlig (Y)