Ibland känns allting bra

...Och ibland så känns det mindre bra.
Idag är en sådan dag.
Jag är för det första sjukt förbannad för att jag har världens sämsta självdiciplin.
Lås in mig i ett rum och ge mig ingen mat, TACK!
Jag vill träna, springa. Ut och röra på mig. Och att slänga till mig lite motivation hade ju varit snällt.
I övrigt flyter väl saker på antar jag.
Fast mer åt det trögflytande hållet om jag får säga det själv.
Jag har på något sätt fastnat i mitt liv, jag vill göra någonting utav det.
Jag vill inte "bara vara" som tydligen ska vara så mysigt.
Ge mig ett uppdrag, något att göra. Motivationen saknas som sagt för det mesta just nu.
Det ska bli så skönt med en paus nu när det snart är lov.
Annars hade jag nog dött av trisstess.
Jag blir så stressad, för jag vill verkligen inte ha förra året tillbaka.
Följden blir att jag springer som en idiot för att komma undan från det, för att sedan upptäcka att jag inte ens har sprungit hälften så fort som jag trodde.
Trots det fortsätter jag att springa, för jag är livrädd för vad som eventuellt skulle kunna komma ikapp.

"There are times when the poets and pornstars align
and You won’t know who to believe in
Well that’s a good time to be leavin’
And the past knocks on your door
And throws stones at your window at 4 in the morning
Well maybe he thinks it’s romantic
He’s crazy but you knew that before"


Jag får ta och avsluta det här inlägget med att be om ursäkt för små hatiska utbrott som nära och kära har fått stå ut med under den senaste tiden.
(Vissa av er har faktist förtjänat dom)
I will be better!

Fröken Blåjeans

Fröken Blåjeansär så full av kraft
din vilja går att ta på
och när jag ser in i dina ögon
ser jag någon som lyckas.

"Jag vill veta" säger hon
och jag pratar
om du vill
men jag är rädd

för mina ord är inte vackra
och det finns sidor av mig som du aldrig sett.
Det är otäckt
på platsen under min hud
och det kan bo monster
i mina ögon.


Och sisådär mysigt startar vi upp bloggen med delar av en relativt nybliven dikt.
För nu blev det myckte lättare att kunna säga;
"ja, föresten! Jag ska tävla i Poetry Slam imorgon."
För det, är precis vad jag ska göra.
Blev uppringd av en som vanligt lika glad Essa som gärna meddelar mig om att jag är speciellt efterfrågad på morgondagens tävling.
Så önska mig lycka till nu!

Tanken är nu att jag ska försöka skriva här iaf minst en gång i veckan.
And let's make things clear; Jag bloggar för min skull och inte för någon annans.
Så några mysiga små smink och underhållingstips lär inte existera här.
If you don't like it, don't read it.


-/ Tina