Leave me out with the waste

Vad har jag gjort?

It could take my whole damn life to make this right

Jag vill inte bli frisk. Jag viker undan, ger mig.
Så, och så var det bestämmt. Inte särkilt svårt.

Sista mötet, och jag var så glad - nu skulle det äntligen hända något. Ett steg närmare ett normalt liv.
Men ICKE, hoppet grusas mellan deras fingrar inom några minuter.

"Om du har sån tur att du kommer in direkt börjar 12 veckors programmet i slutet av augusti"

Hemma - all den här tiden, så mycket missad skola, för vaddå?
FÖR INTE ETT JÄVLA PISS.
Eller nej, nu ska jag vara rättvis, rättelse; för att behöva sitta inne bunden av ångest hela jävla sommarlovet för att sedan missa minst 2 månader av skola till.

De tvingar mig att välja mellan att leva i ett helvete med en framtid.
Eller leva vanligt, utan någon framtid alls.
3 månaders psykiskt arbete som håller på att köra mig i botten; och kommer att lyckas. för att sedan skickas tillbaka till skolan med över ett halvår efter mig att jobba ikapp.
Efter allt det arbete jag la ner på att komma in på den linjen.

I helvete heller.

TACK

http://myanalife.blogg.se/2009/january/en-dag-i-mina-skor-och-ni-far-aldrig-anorexi.html#comment


Åh, underbara, underbara människa.
Ord på känslor - klockrent inlägg av en person som är bättre på att uttrycka känslor än jag.

Maybe the road is just to rough

Då en viss person nämnde att jag var kass på att updatera bloggen, så får jag väl göra det då. Och skylla på helvetet som har brutit lös sedan jag senast var inne och skrev någonting.
Jag skriver inte för att attention-whorea, jag behöver bara skriva av mig, "berätta" för någon då jag inte har träffat annat än föräldrar och vårdpersonal på ett jävla tag.

Jag har inte varit i skolan sen den 17:e mars. Och jag lär vara hemma iallafall en månad till. Det enda jag gör är att gå hemma, jag får inte röra mig, inte antränga mig, ingenting.
Lycka till att gå från att träna minst 8 gånger i veckan till ingenting alls utan att kroppen reagerar. Rastlösheten tar kol på mig, minst sagt.
Scheman dag in och dag ut.

Allting suger så jävla hårt. Jag är i princip inlåst i mitt eget hus. Någonstans längs vägen tappade jag bort alla som betydde någonting för mig. Jag var så fokuserad på att nå mitt mål, fokuserad på att vara smalast, finast och mest diciplinerad. Att betyda någonting, inte bara vara "tjocka Tina". Skräcken för att bli utfrusen pågrund utav hur jag såg ut och viljan för att träna gjorde att allting annat försvann. Det tar över i huvudet och jag bryr mig inte ens om någonting annat. Allting folk säger är fyllt av negativa komentarer, små vinkar om att jag egentligen borde gå ner lite i vikt, bli av med magen eller äta lite mindre. Det blev lättast att ha det till motivation. Jag är bättre än er, jag behöver ingen mat. Jag skiter i smärtan, illamåendet och yrseln. Jag har diciplin nog att kontrollera när jag är hungrig.

Jag slutade dricka tillslut, och hjärtat gav nästan upp. Jag fick åka in till läkare, med invägningar och blodtryck tills tiden jag kunde komma ner till varberg. Hela tiden kämpar jag emot; Jag vill ha hjälp, Jag vill inte, jag vill, jag vill inte, Jag Vill, JAG VILL INTE!
Tiden för första mötet nere på Varbergs Anorexi Enhet kom och vi åkte ner.

"Du är i ett livshotande tillstånd, förstår du inte det? Du har rena rama turen att ditt hjärta fortfarande slår. Du kan dö precis när som helst, om du inte äter. NU."

Orden slår fortfarande i huvudet, dyker upp ibland. Planen är att innan jag har en möjlighet att ta den psykiska behandlingen måste kroppen vara i balans, dvs att jag går upp minst 10 kg. För att huvudet ska förstå vad de pratar om. Jag försöker tänka på smärtan i hjärtat varje gång jag anstränger mig. Försöker finna motivationen för att få i mig maten på schemat. motivationen för att dricka min medicin. Och det fungerar, tills jag skymtar kalori innehållet på flaskan, och jag desperat börjar räkna på hur mycket jag har fått i mig under dagen.

Mamma beskrev mig som Dr. Jekyll & Mr. Hyde, Jag svänger från att försöka, till att skrika och slå omkring mig. vägra allt som har med behandlingen att göra. Jag orkar inte mer.
Jag är ledsen för alla jag har glömt bort längs vägen, för alla som har tröttnat på mitt eviga tjat om mat och bekräftelse. Jag är ledsen för de jag har oroat.

Förlåt.

Back on track?

Jag blir aldrig av med skiten.
Jag skulle ge precis vad som helst för att vara som er andra, att kunna äta när jag är hungrig.
Jag trodde inskrivningen trots allt skulle ge något. Jag ville så otroligt gärna bli av med det. men så fort behandlingen kom på tal kämpade jag emot. En vecka och jag är tillbaka igen, värre än någonsin. Jag har nog aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv.

Jag är så trött på att inte kunna se mig i spegeln utan att börja gråta.
Jag skulle ge precis vad som helst för att kunna stå framför en spegel och sminka mig utan att behöva ha på mig en enorm oversize tröja.
jag skulle ge VAD som helst för att kunna ha en mysig lördag kväll med film och lite godis utan att få raseri utbrott för att min pojkvän lägger armen om mig.
Att kunna vara med mina vänner, göra upp planer utan att behöva avboka dom i sista sekund för att jag skäms för mycket för att gå ut genom dörren.
Att kunna gå utanför dörren utan en stor tröja och pösiga byxor på mig som döljer varenda del av min kropp är något som är omöjligt för mig.

Jag längtar till den dagen jag kan ta mig upp ur sängen utan hjälp, och kunna gå uppför en trappa utan att se svart och flåsa som om jag skulle dö när jag kommer upp.
Jag vill inte ha det såhär, jag vill sluta bry mig. Slippa all ångest och träningstvång. Bara kunna plocka upp något att äta utan att i huvudet räkna ihop hur många kalorier jag får i mig.
Jag vill i ena stunden inget hellre än att ta en frukt, en macka eller bara något att dricka. Men innan jag hinner slår det ALLTID över och tankarna om att jag är så nära målet, att jag inte får ge upp tar över.

Jag vill bara härifrån och kunna stänga av. Att kunna sluta tänka på kalorier och mat om så bara så mycket som 5 minuter.
Jag vill inte mer nu, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur. Eller hur länge det dröjer innan jag faller tillbaka igen.

Things change- people don't.

Dom som känner mig vet att jag oftast inte är särkilt lugn, och sällan eller aldrig samlad utav mig. Idag är nog det värsta på länge. Tankarna skriker, gapar och tar alldeles för stor plats för att kunna stanna i mitt huvud.

I'm not your toy - this isn't another girl meets boy

I'll never let you sweep me off my feet
I won't let you in again
The messages I tried to send
My information's just not going in

This time baby, I'll be bulletproof


Så lätt blir det inte nästa gång.
There will be consequences

Shattered

Bättre beskrivning av hur jag mår just nu blir svårt att hitta.

In a way, I need a change
From this burnout scene
Another time, another town
Another everything
But it's always back to you

Stumble out, in the night
From the pouring rain
Made the block, sat and thought
There's more I need
It's always back to you
But I'm good without ya
Yeah, I'm good without you
Yeah, yeah, yeah

How many times can I break till I shatter?
Over the line can't define what I'm after
I always turn the car around
Give me a break let me make my own pattern
All that it takes is some time but I'm shattered
I always turn the car around

Give it up, give it up, baby
Give it up, give it up, now
All that I feel is the realness I'm faking
Taking my time but it's time that I'm wasting
Gotta turn this thing around

Love of mine

Ibland är man lyckligare än vanligt.

You know that I was hoping

That I could leave this star-crossed world behind;

But when they cut me open,

I guess I changed my mind.

And you know I'm fine,

but I hear those voices at night

Sometimes they justify my claim

The dream maker's gonna make you mad.

Och bilder till folket:

Före:

Efter:

Nya spår

Hoho - Tina har en lägenhet i kungsbacka det har inte duuuuuu!

Eller, jag har egentligen inte heller någon lägenhet, MEN jag har bottenvåningen på ett radhus (egentligen hela huset - men hyreskontraktet säger halva), och tuffast av allt är att radhuset är lila. Verkligen jättelila.

Rummet jag bor i var äckligt som fan när jag flyttade in - men efter lite pyssel och plock är det awsome, och faktist mysigare än mitt rum hemma.
Bilder kommer

Suspicious minds

Jag fattar inte att jag går på det gång på gång.
Låter mig intalas att allt är som det ska
allt är underbart och jag är älskad,
när allt visar på motsattsen.
Och han undrar varför jag inte litar på honom.

I'm sick off this,
jag är trött på att falla för fel killar.

Change is coming

Jag är så otroligt glad.
Fan vad jag är bra.

http://www.youtube.com/watch?v=pEFxfVyz4Uc


This one's for the lonely
The ones that seek and find
Only to be let down
Time after time

This one's for the torn down
The experts at the fall
Common friends get up now
You're not alone at all

And this part was for her
This part was for her
This part was for her
Does she remember?

It comes and goes in waves,
I am only let to wonder why
It comes and goes in waves
I am only let to wonder why
Why I try

Is it enough to breathe?

Tänkte jag kunde visa hur läskigt bra jag passar i min septum med.

(jag är medveten om dom "fina" sängposerna jag har på mina senaste bilder)

TITTA VAD JAG HAR!!!!!!!

Lycklig_flicka@septum.piercing

Never tie me down

Schools out.

Kunde inte varit skönare - HEJ SOMMARLOV!

(och jag är fortfarande superkär i min kamera)

Off I go

Loose ends they tangle down
And then take flight
But never tie me down
Never tie me down

Off I go
Where I fall is where I land


Det är otroligt hur någon man aldrig ens har träffat kan påverka en så starkt.
Jag har suttit och storlipat den senaste halvtimmen och jag kan verkligen inte sluta.

Jag hatar TV
Jag ska aldrig se på TV igen.
(om jag så ska ta ledigt från skolan så ska jag se säsongs starten igen)


http://www.youtube.com/watch?v=dHzr7wdnuqw

Let's run away

Då var det avgjort - mina föräldrar är dom bästa i världen.

Dom BJUDER med min pojke på en resa i sommar :*
Så i början av juli (lägligt nog tills vi firar ett halvår) åker jag och baby utomlands i två veckor.
Än är det inte riktigt bestämmt vart, troligtvis Grekland - USA är också ett alternativ eller London.

Hoho - jag mår ganska bra.

misery loves company

Helvete - ta dig samman